Den alltid horisontella horisonten bevisar att jorden är platt

Vare sig vid havsnivå, på toppen av Mount Everest eller vid höghöjdsflygning stiger alltid horisonten horisontellt upp till ögonhöjd och förblir helt platt. Du kan testa själv på en strand eller kulle, i ett stort område eller öken, ombord på en varmluftsballong eller helikopter; du kommer att se horisonten stiga med dig och vara i nivå runtom. Om jorden var en stor boll skulle horisonten sjunka när du stiger, inte stiga till din ögonhöjd. Horisonten skulle i periferin krökas och inte förbli platt runtom. Stående i en stigande ballong skulle du behöva titta nedåt mot horisonten och den högsta punkten på Jordklotet skulle vara direkt under dig och minska på varje sida.

Amatörer har skickat upp ballonger till höjder på över 36 km. Det finns videor på nätet som visar att horisonten stiger med kameranivån och är helt platt 360 grader runtom. Filmer från NASA och andra ”officiella” källor, såsom det senaste Red Bull jippot, har ertappats med att lägga till en falsk krökning på Jorden via vidvinkelobjektiv och efterproduktionsarbete. Panoramabilder på toppen av Mount Everest gör också ofta anspråk på att visa jordens krökning, men detta är helt enkelt resultatet av förvrängningar och begränsningar i vidvinkelobjektiv.
Läs och se mer om NASA:s kamerabedrägerier och CGI fiffel här, här och här.

The camera distorted horizons have always been a misleading factor with those who have not freed their minds from the ‘planet’ or ‘globe earth indoctrination.’ Three or four years ago, the U.S.I.S. booklet ‘Science Horizons,’ carried a note to the effect that the Americans hoped to produce a lens which would NOT distort level horizons. So far I am not aware that such aid to truer photography has yet been made available. Flat Earthists however can prove that due to the known laws of perspective, the horizon, optically rises and remains level with the observer’s, or the camera’s eye, no matter what height is achieved. In fact the earth immediately beneath balloon, airplane, rocket or capsule, presents a dish-shaped or concave appearance. The point of earth immediately below the vehicle is the lowest. It is NOT the highest point of your ‘globe’ earth with the dip or curvature of the ‘ball’ sweeping awaydownwards to a horizon far away below the eye level.
– Samuel Shenton, “The Plane Truth”

Om jorden var en stor boll med en omkrets på 40,000 km skulle horisonten vara märkbart krökt (även vid havsnivå). Allt på, eller det som närmar sig horisonten, skulle luta något bakåt från ditt perspektiv. Avlägsna byggnader längs horisonten skulle alla se ut som det lutande tornet i Piza – de skulle luta bort från betraktaren. En varmluftsballong som stadigt driver ifrån dig skulle på ett Jordklot långsamt och ständigt verka luta sig tillbaka mer och mer ju längre bort den flög. Botten av korgen skulle gradvis komma i sikte medan toppen av ballongen försvinner ur sikte. I verkligheten är dock allting i rät vinkel mot marken/horisonten oavsett avståndet till betraktaren.

The marine horizon, from whatever position it is viewed, always appears to be, and is, in fact, a perfectly level line, and since this appearance is the same in all parts of the world, its surface must be level; and therefore the Earth is a Plane. This may be proved to be the case, by erecting at a suitable elevation on the sea shore, a duly-levelled board, or a string – at right angles to a plumb-line – tightly stretched between two vertical poles. On looking towards the sea, the horizontal line for a distance of 20 miles may be easily observed, and throughout its entire length it will be found to coincide with the straight-edge, or string: but if the earth were a globe, the horizontal line would form an arc of twenty miles in length, curveting both ways from the center, at the rate of eight inches, multiplied by the square of the distance. Hence the horizontal line at either end of the distance ought to be depressed some 66 feet below the horizon in the center. But as no such appearance is ever presented, it necessarily follows that the earth cannot be a globe, or other than a plane.
– B. Chas. Brough, “The Zetetic” Volume 1 Number 1, July 1872

Horisontell horisontVem som helst kan bevisa att havshorisonten är helt rak och att Jorden är platt. Du behöver inget mer än ett vattenpass, stativ och en rak planka. På valfri höjd över havet fixerar du en 2-3 meter lång planka på stativ och observerar på ögonhöjd horisonten bakom den. Den avlägsna horisonten är alltid perfekt parallell med den övre kanten av plankan. Om du dessutom flyttar dig i en halvcirkel från den ena änden av plankan till den andra, samtidigt som du observerar horisonten över den övre kanten, kommer du att tydligt se en platt sträcka på 15-30 km beroende på din höjd. Detta är omöjligt om jorden var en jordglob och vattenytan konvex. Om jorden var en jordglob med 40,000 km omkrets skulle horisonten ligga i linje över mitten av plankan men sedan gradvis märkbart sjunka mot ändarna av plankan. Enbart 16 km på vardera sidan skulle framtvinga en väl synlig krökning på 20 meter från varje ände till plankans centrum.

It is known that the horizon at sea, whatever distance it may extend to the right and left of the observer on land, always appears as a straight line. The following experiment has been tried in various parts of the country. At Brighton, on a rising ground near the race course, two poles were fixed in the earth six yards apart, and directly opposite the sea. Between these poles a line was tightly stretched parallel to the horizon. From the center of the line the view embraced not less than 20 miles on each side making a distance of 40 miles. A vessel was observed sailing directly westwards; the line cut the rigging a little above the bulwarks, which it did for several hours or until the vessel had sailed the whole distance of 40 miles. The ship coming into view from the east would have to ascend an inclined plane for 20 miles until it arrived at the center of the arc, whence it would have to descend for the same distance. The square of 20 miles multiplied by 8 inches gives 266 feet as the amount the vessel would be below the line at the beginning and at the end of the 40 miles.
– Dr. Samuel Rowbotham, “Zetetic Astronomy, Earth Not a Globe!” (20)

Om man från höglandet nära Portsmouth Harbor i Hampshire, England, ser över Spithead till Isle of Wight bildar öns bas, där vatten och land möts, en perfekt 35 km lång rak linje. Enligt ‘Jordklotteorin’ bör Isle of Wight sjunka 24 meter från mitten av öns varje sida för att redogöra för den nödvändiga krökningen. Hårkorset på en bra teodolit  har vid upprepade tillfällen visat att land och vatten är helt i nivå.

På en klar dag från höglandet nära Douglas Harbor på Isle of Man är ofta norra Wales hela kustlängd väl synlig. Point of Ayre, vid mynningen av floden Dee till Holyhead, består av en 80 km lång sträcka som också vid upprepade tillfällen visat sig vara helt horisontell. Om jorden kröktes 20,3 cm per 1,6 km i kvadrat, som NASA och modern astronomi hävdar, skulle den 80 km långa walesiska kusten sedd längs horisonten i Liverpool Bay minska från mittpunkten med lätt detekterbara 125 meter på varje sida.

But as such declination, or downward curvation, cannot be detected, the conclusion is logically inevitable that it has no existence. Let the reader seriously ask whether any and what reason exists in Nature to prevent the fall of more than 400 feet being visible to the eye, or incapable of detection by any optical or mathematical means whatever. This question is especially important when it is considered that at the same distance, and on the upper outline of the same land, changes of level of only a few yards extent are quickly and unmistakably perceptible. If a man is guided by evidence and reason, and influenced by a love of truth and consistency, he cannot longer maintain that the earth is a globe. He must feel that to do so is to war with the evidence of his senses, to deny that any importance attaches to fact and experiment, to ignore entirely the value of logical process, and to cease to rely upon practical induction.
– Dr. Samuel Rowbotham, “Zetetic Astronomy, Earth Not a Globe!” (28)